Visst är det tröttsamt och irriterande med de fejknyheter och producerade låtsashändelser som allt oftare florerar i sociala medier i dag och helt onödigt förbrukas i spåren av dem, dyrbar livstid och mänsklig energi! Det sätter verkligen löjets prägel på delar av den mediavärld som vi borde kunna lita på, det gränsar till lek och rena barnsligheter och det blir allt annat än seriöst i sammanhang där man kan förvänta sig att det ska vara det.
Men hur kan det då ha blivit så här, att fejk och osanning fått en så kallad marknad, och faktiskt helt sjukt, i vissa kretsar tycks fått en acceptans, och ännu sjukare en viss grad av status? Och hur kan man förklara att så många, förvånansvärt många, utan vidare eftertanke eller någon som helst rimlighetsbedömning köper och sväljer och inte sällan utan upphetsning, delar och ser till att sånt här sprids, byggs på och får florera onödigt länge. Innan någon vettig person verkligen sätter sanningshalten på prov och fejkbubblan då brister… och en het “sensation” eller en “chocknyhet” faller tom och platt till marken vilket är precis vad den rimligen förtjänar!
Har vi generellt som läsare och nyhetskonsumenter blivit dummare och mer aningslösa, och kanske så stressade att vi inte längre hinner eller prioriterar, inte orkar ta reda på hur saker EGENTLIGEN ligger till, och i så fall VARFÖR ?
Jag är verkligen inget orakel, men vågar ändå kasta ut mina teorier om saken för jag tycker det här är, som en del gamla smålänningar säger: “på galna” !
Och jag tror att det som kan vara nyckelordet bakom allt det här är MÄTTNAD och till och med ÖVERMÄTTNAD, av ständiga händelser och skeenden och INTE långt ifrån det lurar AVTRUBBNINGEN! För man vet ju själv hur det faktiskt kan kännas när man hungrig på mat och har ätit sig så där övermätt och vet att man snart kan göra det igen, och att det kommer mer och kanske något bättre… ( det är den vissheten som är själva knutpunkten…) Då kan fort en tillfredsställelse gå över i den förutsägbara självklarhetens tristess. Och det är i sig ett lurigt tillstånd där det lätt går inflation i nuet och det man har framför sig, i det här fallet aktuell information, som BORDE vara ett stycke äkta verklighet, men som ibland är fejkad och sviker.
Och det är med den övermättnaden som vilken annan mättnad som helst, den gör oss gärna lite slöa och trötta, lite nollställda, snudd på dumma. Och I det läget är vi inte alltid så duktiga på, eller ens intresserade av, att vara kritisk granskande eller av att reflektera över om saker är rimliga och sanna, eller var de har sitt egentliga ursprung. Vi är inte hungriga nog…våra sinnen och vår hjärna är redan övernärda och till bredden fulla.
Det är det här tror jag, som hela tiden håller den här konsumentmarknaden av snabba och ytliga medieavläsningar vid liv, och det som från början initierade den och byggde den. Och så länge det finns ekonomiska intressen i något så kommer det förstås att finnas människor som ser till att de här hjulen rullar på och att folk fortsätter konsumera information och nyheter på det sättet, med viss distans till källkritik.
Och samtidigt finns oönskat många skrupelfria bovar som vet att SENSATION är kryddan på moset, och det som oavsett graden av sanning säljer eller sprids. Och de kalkylerar med att spektakulära nyheter och det som i varje uppdatering blir “top of the cake,” får en direkt genomslagskraft och att den här heta branschens hjul ALDRIG står stilla! De här figurerna har inga problem med att befinna sig upp över öronen i skitig omoral eller noll etik och verkar dåligt, eller inte alls, utrustade när det gäller samvete.
Min slutkläm på det här, landar i en för mig oundviklig fråga riktad till oss alla: VILL vi egentligen ha det så här, är det verkligen ett inslag vårt önskesamhälle – vår önskevärld?
Och vill vi verkligen se att vi ibland är ganska okritiska och lite slarviga konsumenter, som lämnar det här mönstret efter oss som ett arv till kommande generationer? Och är vi beredda att göra något åt det genom att inte direkt bara köpa och svälja det vi läser ?
