“Den som ställde frågan var svaret nära,” andevärldens frågelåda levererar men bara när det är läge!

Under en tid  i mitt liv stod en del frågetecken på rad och lite otåligt lutade sig mot varandra och det var verkligen läge för frågestund… En del undringar kunde jag med lite ansträngning klara  ut själv men andra, lite mer komplicerade,  skickade jag med stort förtroende iväg till andevärldens hjälpteam.

Och svaren lät ibland inte vänta på sig och kom då typ, per omgående. Så här löd ett svar som först gjorde mig lite ställd:

DEN SOM FRÅGAN STÄLLDE VAR SVARET NÄRA”.

Det här gav mig, när jag fick tänka efter, en bra lärdom om hur viktigt det är att vara kompatibel med TÅLAMODET! Bjuda in det och att låta det få jobba ostört i oss för våra syften i livet. Och att det där med att definiera, formulera och FÖRSTÅ ATT man behöver ställa en fråga, be om hjälp och sen skicka i väg den, be tilliten sköta resten av beställningen och sen låta den få landa i andevärldens gigantiska frågelåda. Det är i sig en kunskap som får oss att växa, och det tror jag var vad andevärlden ville säga mig!

Det påminde mig också om det som vi ofta bortser från och nog inte alltid förstår, fast många har skrivit om det, nämligen det att vi FAKTISKT REDAN HAR SVAREN BOENDE I OSS! I de mångbottnade lager av erfarenheter och lärdomar som vi hämtat upp när vi navigerat oss fram genom olika liv och omständigheter. Vi har bara glömt, och fortsätter förstås att inte minnas det guldet i våra inre förråd, om vi betraktar det som om det inte finns där! Och så förblir det när vi tror att de svar och förklaringar vi behöver, finns att hämta först när vi kallat på extern hjälp och litar på att den kan lösa det mesta, och gärna utan allt för långa leveranstider…

MEN tappade tålamod, naiva föreställningar och genvägar blir väldigt  ofta “senvägar” också när det gäller jobbet med, och fram till, andlig – och personlig utveckling! Det visar sig gång på gång att leveransen då antingen uteblir eller att vår intuition och mottaglighet försvagas.

Med den påföljden att vi då inte kan dra till oss eller hämta hem just det som vi för tillfället behöver, det finns liksom inte tillgängligt i det aktuella lagret, och förstås av en anledning…!

Så ska man jobba med mer säkra och ödmjuka redskap och mer hållbart och långsiktigt, så  förutsätter det absolut en tät relation med ett stadigvarande TÅLAMOD, och att hålla sig borta från alla snabba motorvägar! Istället njuta av den mer långsamma framkomligheten på de små, smalare och betydligt krokigare vägarna. För DÅ hinner man fiska upp en och annan utmaning på vägen och så får man den där ovärderliga tiden till att kunna TÄNKA och KÄNNA och PROCESSA och får då lära sig så mycket mer!

Och hur svåra livets vägar är, och hur snårigt landskapet än ser ut,

SÅ ÄR DET MED MÅLET I SIKTE ÄNDÅ ALLTID VÄRT ATT GÖRA RESAN!

 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

2 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *