ÄR JAG ENDA MEDLEMMEN I KLUBBEN FÖR SOMMARRELATERAD NEDSTÄMDHET…?

Jag vet att det låter mer än knasigt och snudd på vad som förr var som ”att svära i kyrkan”, men jag har, fast jag tycker att sommaren är vacker så det dånar och slår lock för öronen, svårt att orka med den här årstiden…! Den är helt enkelt för intensiv och för energisk i sitt varande för mig. Jag har faktiskt svårt för att balansera mina ibland jobbiga och lite oroliga energier när ljuset är så här generöst, starkt och närvarande som det är under de här sommarmånaderna. Det är som om in – och utsidan tillsammans bara blir lite för mycket helt enkelt, och det beklagar jag verkligen…

Du får faktiskt förlåta mig för det, för den tokigheten, du fina, bedårande sommar som har givit mig så många fina oförglömliga minnen..! Men jag tycker så mycket om dig ändå, för alla dina gröna kostymer, för alla dina välsignade nyanser och för allt det underbara som gror, växer och blommar, och för att du finns och för att du är du ! Jag har nog älskat dig från vårt allra första möte, men ditt maximum och alla de starka och heta uttryck av högsommar som annonserat sin ankomst  tidigt år, det blir FÖR intensivt för mig.

Jag håller dig kär och jag beundrar dig för att du än så länge fortsätter att spela din av naturen så solida kärleksfulla roll, för att du så troget återkommer varje år med alla dina scenbyten, och för att du inte bara tar och ger upp med din fantastiska och underbara sommarföreställning, trots att vi dumma människor håller på att leva sönder och förstöra det mesta på den här planeten….!

Men som du nog vet, så tycker jag allra bäst om dig de där tidiga, fräscha, nästan glasklara morgnarna när ditt ljus är så där försiktigt, varsamt och vackert så det nästan gör ont och sticker i händer och fötter! Då känner jag att vi är i fas med varandra du och jag och då är du som allra, allra bäst tycker jag!

Vi blir liksom ”lite för mycket” sommaren och jag tillsammans, och jag skäms faktiskt lite för det och får dåligt samvete för att jag inte 100% kan ansluta mig till hyllningskören och jubla över den årstid som de flesta andra normala människor gör. Men jag kan inte hjälpa att jag mitt i de på många sätt, ljuvliga juli och augusti månaderna, de där heta soliga dagarna när allt i naturen och många människor tycks gå på högvarv och kör med turbomotor, faktiskt då sitter och drömmer om ett helt annat scenario, och håll i er nu…. för det scenariot är:

En härlig och lagom kall vinterdag, ett stilla snöfall då nästan allt blir vitt, lugnt och mindre ivrigt, mindre energiskt, för jag kan bättre uthärda kyla än värme. Så funkar jag och det kan säkert tyckas både motvalls och avvikande, lite otacksamt och en smula grinigt, det kan jag förstå. Men jag är alls inte otacksam, snarare tacksam för att jag vet mina svagheter och gränser och känner mig själv och kan förhålla mig till det, och jag är nöjd med att på lite avstånd, i skuggan och i små portioner kan betrakta högsommarens varma tilltal på lite avstånd.

Jag har alltid sett med beundran på alla välbalanserade sommarmänniskor som tycks hinna en hel värld under semestern, och som inte tycks få nog av upplevelser och äventyr. För själv går jag nästan i baklås av alla förväntningar, planeringar och sommarprojekt, för jag tycker det blir fööör mycket… det blir  för mig lite som att befinna sig i en oavbruten superkäck, jätteglad och mega-energisk ”Allsång på Skansen”, hela dagarna… Eller som att tvingas åka karusell snabbt som attan, inte kunna hoppa av fast man som jag, avskyr karuseller. Jag tycker livet snurrar på tillräckligt fort ändå och att äventyren och upplevelserna är tillräckligt många som det är…

 

När solen bara bränner på och det är svårt att hitta svalka och lugn för både kropp och knopp då blir jag gärna lite deppig, energidränerad och opraktiskt osocial och jobbig, mest för mig själv. Och jag undrar om jag möjligen är den enda medlemmen i klubben för sommarrelaterad nedstämdhet…?

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

6 Comments

    • Hej Riitta! Tack för du läst! Skönt att inte var ensam i klubben…hahah!

  1. Hej! Jag blir inte direkt nedstämd men tycker allt blir lite för hysteriskt i sol och värme. Jag kan njuta av vinterns tystnad och Lagom tempo, älskar snöstormar när det viner i husknutarna.

  2. Tycker att det var skönt att läsa hur du kan uppleva det. Det mesta man läser och hör är på ”högvarv” när solen skiner. Jag själv drar mig gärna in i min egen kokong och stannar där, och jag har inget behov av att göra en massa saker hela tiden. Folksamlingar undviker jag för det mesta. Gör som du och betraktar det mesta helst på avstånd. Naturälskare är jag också!

    • Hej Eva- Britt! Så roligt att höra att det finns fler som känner som jag!Kram till dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *