Har den allmänna åsiktsängsligheten och den politiska korrektheten nu också nått Svenska kyrkan…?

Läser om en präst, en ung kvinna som gått i täten för att med det kristna korset visa och uppmana andra kristna att visa solidaritet med de världens kristna som förföljs för sin tro. Efter att ha fått kritik för det här initiativet i termer som ”nedsmutsning” av den kristna symbolen, väljer denna präst att nu lämna sitt prästämbete och sitt medlemsskap i Svenska kyrkan.

Jag blir beklämd och känner mig ledsen när jag läser det här och jag, milt sagt förvånas, inför hur olika människor kan välja att tolka, ett som jag anser i det här fallet, gott och riktigt uttryck för att värna om medmänniskor. Människor som orätt förföljs och behandlas illa för sin religiösa tro. I det här fallet handlar det för prästens del om medkristna i världen. Och hur ofta ber inte landets präster tillsammans med sina församlingar för andra religioners folk som förföljs för sin tro? Och det är för mig själva kärnan i kristendomen, att bry sig och värna om andra i världen.

Det kristna korset är för mig en vacker symbol för människokärlek över gränser. Och  initiativet ” bär ditt kors” tycker jag är ett föredömligt och konsekvent sätt att tydliggöra betydelsen av att använda den urgamla heliga kristna symbolen som en kollektiv motkraft mot ondskan och intoleransen var den än visar sig – korset som en kärlekssymbol! Kyrkan ska inte, och behöver inte heller vara politisk, men en kristen tro utan ett verkligt engagemang för alla de världens folk som utsätts för religionsförföljelser, är en kyrka i gungning...

Varför en del av kyrkans representanter, av vilka så många verkligen jobbar kärleksfullt och med hjärtat, reagerat kritiskt och negativt mot det här initiativet så motsägelsefullt förstår jag verkligen inte, men jag har mina aningar…

Är det möjligen så att den växande ängsligheten  kring värderingar och åsiktsfrågor, den politiska korrektheten, nu också tagit plats i Svenska kyrkan, i ännu en av vårt lands institutioner?

Såg en artikel där en kyrkoföreträdare nyligen uttalade sig lite svävande och inte helt positivt om den gamla traditionen att en far lämnar över sin dotter som brud vid altaret, och jag funderade vidare… och tänker att vi måste ha ett större självförtroende än så! Låt för all del, vem som helst, en mamma, farfar, mormor eller nån annan som haft betydelse för bruden få överlämna henne till brudgummen! Vi behöver faktiskt inte lägga jämställdhetsaspekter på allt och vid alla tillfällen. Det är det sunda förnuftet, de sanna goda intentionerna, och det som på allvar är genomkänt och genomtänkt i kombination med mod och en STÖRRE BILD som har betydelse och som gör skillnad!

Det GÅR att möta och ansluta sig till den nya moderna jämställda tiden och OCKSÅ ha modet att våga bevara och behålla gamla fina, vackra symboler och traditioner som är laddade med så mycket känslor sen så länge och som har en plats i människors hjärtan sen länge…! Det är den stora bilden, de genuint goda avsikterna och allt det som kommer ur kärlekens källa som betyder och gör världen och människorna bättre! Inte det att ängsligt märka ord och symboler och jaga det just nu och då ”korrekta”…!

Det här sammanfaller onekligen med det faktum att medlemsantalet i Svenska kyrkan minskar bekymmersamt mycket och kyrkan befinner sig i det avseendet i kris. Men jag vet också att många präster ser behovet av att se över kyrkans roll i samhället och förstår att mer lyssna till den moderna människans behov av andlighet och det är ett steg på rätt väg i många avseenden.

Men att tendera att tona ner de kristna uttrycken och de grundläggande tydliga värderingarna i ängslighet över att överskugga andra religionsyttringar, eller att vara rädd för att med gamla fina traditioner i samband med bröllop inte hänga med i det moderna i jämställdhetsarbetet, det blir för mig ohjälpligt fel! Och att i viss mån vända kappan efter vinden för att locka fler kyrkobesökare kan inte var ett hållbart koncept. Däremot behöver kyrkan än mer kunna möta människor och deras olika behov, innersta tankar och känslor, och precis som Jesus, mer vara ute bland människor och mer oinskränkt möta verklighetens alla nyanser ute på gatorna! Det ökar respekten och ger människor en större positiv nyfikenhet för kyrkan och kan absolut motverka tappet av medlemmar.

Men åsiktsängslighet och politisk korrekthet gagnar inte Svenska kyrkan ställning bland människor, varken i vårt land eller ute i världen!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *