I DAG FICK JAG UNDER MEDITATION ETT FÖRUNDERLIGT BUDSKAP SOM HJÄLP FÖR MITT BLODTRYCK OCH MITT OROLIGA HJÄRTA… LÄS NI SOM KANSKE OCKSÅ BEHÖVER DEN HÄR HJÄLPEN…!

Att jag har en gåva i att kunna fånga upp och förstå känslor och sammanhang det har jag äntligen tagit till mig och förstått, och för det är jag djupt och innerligt tacksam.

Men det är inte gratis att själv vara utpräglad känslo – och  uttrycksmänniska, och om jag inte skriver av mig eller  pratar av mig det jag tänker och känner – om jag inte lättar på det trycket, så mår jag inte bra och då kan jag inte lika lätt hjälpa andra.

Det är som ett inre landskap där inne i mig som fort blir snårigt, igenvuxet och till slut oframkomligt om jag inte håller efter det genom att formulera och ge uttryck för det som “växer ” i det landskapet. Och här är jag min egen trädgårdsmästare och det är bara mitt eget ansvar och så måste det få vara.

Men trots våra glädjekällor, intressen och energigivare så har vi ändå, de allra flesta av oss, förstås ändå våra “akilleshälar” när det gäller kroppen, själen – vår hälsa… Och hos mig sitter den “hälen” och sårbarheten i hud , mage och i hjärtat, vilket nog är en ganska vanlig kombination också hos andra känslomänniskor.

Och fast jag inte själv är någon doktor så kan jag lätt förstå sambandet mellan hög känslighet och lika hög benägenhet för stress och oro, både befogad och obefogad sådan.

Och jag känner själv så tydligt att min oro” för allt och alla” alldeles för länge kopplats på per automatik, och lever numera sitt eget liv, och naturligtvis sliter det på hjärtat….

Så nu har jag återupptagit mina meditationer och i dag tände jag mitt ljus, och satte mig ner för att be mina närmaste vägledare och andevärlden om hjälp och vägledning för att kunna lugna ner mig på riktigt, inifrån, och om healing för den gamla såriga yta i mig som nog är orons ursprungliga källa.

Som alltid när jag mediterar så har jag svårt att släppa mina tankar, men ljudet av en vacker meditationsmusik, med harpa, hjälpte mig bra i dag. Jag började, efter att  ha fyllt mina chakran med guldfärgat och vitt ljus,  spontant med att tacka min kropps alla organ och vävnader för att de tjänat mig så kärleksfullt i hittills, snart nåderika 66 år ( fyller i maj…)

Och med särskild omsorg tackade jag mitt hjärta för att det slagit så trofast och med kärlek, i min kropp genom svårigheter, glädje, påfrestningar, sorger och utmaningar och under så många lyckliga dagar och år hittills. Jag “kramade” mitt hjärta symboliskt och bad om förlåtelse för att jag mot ett egentligen bättre vetande, har utsatt och fortsätter utsätta det, för stress, oro och oaktsamhet. Och jag tänker arbeta med att också kunna förlåta mig själv för det “övergreppet” på mig själv och min kropp, på det av Gud skapade tempel som varje helig kropp av en människa och djur är.

Jag andades djupt och bad om vidare vägledning, som inte lät vänta på sig… Och det började sticka så välbekant i fötterna och kittla i huvudet vid kronchakrat och under ett ögonblick formulerades som ett svar följande meningar i mitt huvud:

” Andningen är helig, är själva VARANDET. Och i stället för att andas in din oro för så mycket och för världen, så låt varje andetag bli ett tack och en kärlekshandling till dig själv, en hyllning till din kropp, och alla delar av den och till ditt hjärta. Och låt sedan den kärleken och den medvetenheten också bli din UTANDNING i tacksamhet och vördnad till omvärlden, dina medvarelser och allt det levande”.

Lika fort som den här visa, välvilliga uppmaningen osökt kom i mitt huvud, lika snabbt fick jag direkt en sammantagen helhetsförståelse för budskapet och jag förstod vad jag har att lära, för andevärldens vägledning blir inte alltid den man kanske förväntar sig...

Och min tolkning är att det lugn och den ro som jag och min kropp behöver och som mitt hjärta säkert längtar efter, den kan jag antagligen inte nå eller få varaktigt  eller på djupet ,om jag inte först jobbar med kärleken till mig själv och till ALLT det som är jag i hela min skapade komposition….!

Jag kan inte komma undan det arbetet, och jag måste först blir TRYGG i min självbild…för att lugna mitt hjärta…! Det här är ganska fantastiskt med tanke på att jag i kväll kom att tänka på ett tilltal som jag fick i en helt fantastisk drömupplevelse för många år sedan, där jag lämnade min kropp som jag upplevde det, och då fick veta av en grupp vägledare “att det viktigaste för dig nu är att du blir TRYGG.” En remarkabel andlig upplevelse som jag tänker berätta om i sin helhet framöver.

Jag ville berätta om det budskapet i från min meditation i dag för jag tror att det har ett allmängiltigt värde och att många andra kan behöva lyssna till det, och kanske få hjälp med stress och oro och de hjärtbesvär som naturligtvis har med hjärtchakrats funktioner, balans och välmående att göra. Något som jag tror att enbart läkemedel och mediciner inte alltid kan komma åt eller bota på djupet.

 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar till Anonym Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *