Hur undviker man som ambitiös lärjunge “andlig- medial utvecklingsstress” och hur behåller man samtidigt ett väl jordat “jag” och den fulla hemhörigheten och närvaron “här och nu”…..?

Jag brukar akta mig för att läsa bara andliga/och mediala böcker, fast jag har ett stort intresse. Och jag tillåter mig att vara kritisk och noggrann med vad jag läser. Jag tycker om att få tankeställare och frågor som utmanar mig att söka svaret, eller åtminstone kunna komma “sanningen” närmare. Och jag sätter en ära i att aldrig försumma att tänka själv, men jag tar tacksamt emot allt som kan vidga mina existentiella vyer och öka mina andliga kunskaper. I många bra böcker om andlighet och och filosofi har jag genom åren hämtat många tankar som har fått insikter att mogna och blomma i mig!

Och jag tror att den här kunskapen den kan man söka, eller faktiskt osökt stöta på lite varstans i det skrivna ordet, i olika människor och miljöer, eller genom en bra film eller ett intressant TV- program. Själv har min barndom och mina patienter i äldrevården genom åren varit bland de allra största läromästarna.

Jag tror att det är viktigt att också suga åt sig de uttryck för helhetssyn och andliga tankegångar som finns i skönlitteratur, lyrik och andra konstformer, och det kan man inte minst hämta hos de gamla klassikerna.

Men det är lätt att snöa in på enbart medial / andlig litteratur för det finns så mycket bra och intressant att välja på, och så mycket är svårt att motstå i det utbudet. Men jag vill öppna mig fullt ut för den helhet som jag uppskattar så mycket i den andliga livssynen,  i allt omkring mig och inte begränsa mig eller utesluta nåt för att det möjligen” inte hör hemma”, inte passar in”, eller inte faller under rubriken andlighet. För som jag, och många andra, sagt så många gånger tidigare: Allt hör samman i den stora helheten och står under samma påverkan av den högre kraften.

Jag tror att man bäst gynnar sin andliga/personliga utveckling genom att öppna sig för att man ibland kan finna bränsle till  den motorn där man kanske inte alls väntar sig det. Och  tycker jag man ska låta sig överraskas, tacka och ta emot.

 

Det var som om jag redan som barn kände ett “kall”, ett sug efter något som fanns där utanför – vid sidan av den vanliga verkligheten, fast jag då förstås inte kunde sätta ord på det, men det var som en särskild stämning och ett diffus tilltal. Jag vet egentligen inte var själva incitamentet kom ifrån för det fanns inte någon direkt inspiration att hämta i mitt hem, där var oftast kaos. Men kanske var det just det som blev själva öppningen i mig.

Man blir lätt ivrig, ofta ambitiös och lite otålig när man öppnat sig och tackat ja till ett ökat andligt medvetande (det är många år sen nu…) och jag har ibland i vissa perioder, och särskilt i början, för faktiskt känt mig lite stressad.

Och vad gör man då för att motverka tendenser till “andlig – medial utvecklingsstress”, och hur jordar man sig och behåller den fulla närvaron ” här och nu?” Mitt sätt att jobba med det går ut på att låta skogen vara den tyngsta aktören i det jordningsarbetet, och den har god hjälp av av djur som jag träffar, och av att laga god mat och vara närvarande och lyssnande i samtal med människor jag möter. Och så är jag bra på att fånga upp skämt och situationskomik och ser inte för allvarligt på mig själv, och värnar om min självdistans. Allt det tillsammans, placerar mina 37:or stadigt på jorden, och det är väldigt bra för det behöver jag.

Och så låter jag bli att jämföra mig med andra, och låter mig inte stressas av för många nya tekniker eller övningar, för det funkar inte för mig, för jag vet att en utveckling på det här planet i en människa, den måste få ta sin tid och kan aldrig forceras fram  Jag tänker att min andliga resa inte får bli nåt koncept, utan en livssyn- och världsbild som jag vill integrera i mig, och som ska kunna samsas med allt det andra som är “jag på riktigt”. Som ett extra öga ( det tredje ögat) som ska kunna ge mig en vidare och mer klar blick för allt som kommer i min väg, och som förhoppningsvis ska kunna göra mig klokare och till större glädje , för mig själv och andra.

Mina andliga redskap måste få vara mina, selektiva och väl utvalda, och passa mig, oberoende av vad andra ser som bra, verksamt, eller bäst. Och det valet gör jag med all respekt för alla som gör sina utvecklingsresor och för deras val av andliga verktygslådor.

Men…. man får akta sig för att inte hamna i fällan av förväntningar och prestationskrav, vare sig de kommer från en själv eller andra… utan simma lugnt och eftertänksamt och i alldeles egen takt, och behålla sin individualitet och värna om sin unika potential,  i det stora vattnet av allt andligt utvecklingsarbete!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *