De andliga budskapen är guld för mig och i natt i gryningen var det ”sändning” igen från den andliga kanalen

Som så många andra människor har jag ibland välsignade och mer eller mindre klara kontakter och kommunikation med andevärlden och universums källa. Och jag tror verkligen att det är meningen att vi alla ska dela med oss av de här rikhaltiga kunskaperna till andra människor och till varandra, och att det är så det är menat, om det inte handlar om rent personliga tydliga tilltal. Själv får jag periodvis ord och meningar till mig och alltid förpackade i samma förunderliga omslagspapper av en mycket speciell koncentration av mycket starka känslor och ett tilltal som jag numera aldrig tar miste på. Men jag kan avslöja att jag de första åren ibland blev vettskrämd och förvirrad och förstod nästan inget alls, innan jag lugnande ner mig, skaffade kunskaper och då fattade att det handlar om KOMMUNIKATION och om att ta emot. Och om att kunna lära sig identifiera ett gott budskap från en sann och välvillig källa och att förstå betydelsen av ett gott beskydd inför motsatsen.

 

För tio år sen i samband med ett dödsfall fick jag som ett uppvaknande och det blev naturligt att jag då ägnade en del tid åt mediala/ andliga övningar och skrev mer regelbundet. Och inte helt oväntat gav det tacksamt utdelning i olika former och på olika sätt. Främst kom tilltalen, orden och meningarna i de nattliga drömmarna, antagligen för att  det då är mest effektivt eftersom jag  säkert är svårare att nå på dagen då jag ofta är lite spänd och splittrad, och inte så närvarande eller öppen. Och så tror jag det kan vara för många andra, särskilt med tanke tunga arbetsbördor och stress i vardagen.

Jag är stort tacksam för den här gåvan men vägrar tro att jag för den skull skulle vara mer vis, bättre människa eller ”finare” än nån annan för det, och jag tror inte att min själ är ljusare än de flesta andras, men lika stort och förunderligt är det ändå! Min teori är den att jag liksom så många andra som haft stora svårigheter, psykiska/känslomässiga lidanden och otrygghet, och då särskilt i barndomen, då i förtvivlan greppat efter livets hjälpande hand, och där precis vid gränsen mellan att liksom ”vara eller inte vara”, att inte längre orka, öppnat upp en kanal till andevärldens högsta kraftkälla och att den kommunikationsvägen förblir bestående genom livet.

Och att om man sen fortsätter att vara lite grubblande och vilsen, och som jag faktiskt aldrig riktigt kunnat värja mig för det som lite högtravande brukar kallas ”de stora eviga frågorna kring liv och död”, liksom anknyter dit redan i barndomen, när de andliga hjälpteamen så kärleksfullt har fått göra sina akutinsatser för oss. Det är det som är gåvan och det förunderliga! Och det absolut finaste är att genom den få agera budbärare och förmedla budskap, som inte bara är riktade till en själv, utan är allmänmänskliga och gäller för alla i det mänskliga livets framfart. Det är bortom stort tycker jag!

Som jag redan nämnt, så är de här sändningarna med antagligen högfrekventa energier, för det måste det nog till för att budskapen ska kunna komma fram och nå en, periodiska för mig. Det kan gå månader emellan varje budskap fast jag alltid ber om vägledning. Och det är det nog så att jag just då antagligen ska träna mig i självständighet och intuition, kanske växa i tillit och inte bli alltför beroende av stöd och bekräftelser och ”klängig” i min tillväxt framåt. Eller, är det kanske bara så att jag där och då egentligen redan har den vägledningen klar och redskapen i mina händer, men bara inte ser och förstår hur jag ska göra …

Men hur som helst, så är jag nu sen en tid tillbaka inne i ett sånt där välsignat flöde och har en tillsynes outtömlig inspiration genom tankar och känslor. Och det föder underlag till mitt skrivande som är min dagliga terapi och näst intill ren ”överlevnad” för mig. För skriver jag inte när det knackar på där inne i skrivarrummet, då typ kokar min emotionella gryta över…

Natten till i dag sov jag i en nybäddad säng och som alltid med ett lite öppet fönster och sömnen visade redan från start sitt allra bästa ansikte. Och jag sov så gott hela natten med bara några mer vardagliga drömscenerier snabbt passerande, de kom och gick och sa mig varken det ena eller andra.

Men så fram emot gryningen, typiskt nog, så väcktes jag så igenkännbart, ganska försiktigt av att något/ någon tydligt och med eftertryck sa i mitt huvud:

”DET FINNS INGA ÖGONBLICK BARA EN EVIGHET”

Jag blev som alltid helt förundrad och tagen, och den här meningen fortsatte sen att fara runt i mig för att  jag skulle komma i håg den, och jag skrev direkt ner den i min lilla bok när jag steg upp och tackade för det tänkvärda budskapet som jag tror är menat åt oss alla. Därför skickar jag med varm hand  det vänligen vidare, och det står ju var och en fritt att tolka och förstå på sitt eget sätt.

För mig pekar meningen på trösten i att tiden och existensen aldrig är eller varit uppdelad eller splittrad i sin ursprungliga grund och avsikt, och att energimässigt är vi och tiden, en kontinuitet av fortsatt varande och genom det en cirkelrörelse – ett kontinuum. Att vi alltid kommer att finnas kvar som ljus och energi och själsresenärer i evighetens bana, och som medskapare till den slutliga sammansmältningen med alltet och kärlekskällan. Och att det vi ser som ögonblick, bara finns som illusioner då när vi själva tycker oss stanna tidens ständiga rörelse.

 

Tack för jag får dela med mig till er som läser! Ni får gärna kommentera och uttrycka era tolkningar.

Kram till er alla mina medresenärer i den eviga tidens cirkelbana!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

2 Comments

  1. Tack för intressant läsning!

    Det du skriver om händer mig också, och jag hör en mening som jag inte hört vara sammansatt på det sättet någon gång tidigare, och då vet jag att jag inte hittar på. En väldigt klok mening av det slag som du beskriver.
    Jag känner mig omfamnad och trygg av det. Är annars ganska kritisk till min natur.

    • Tack Eva- Britt!
      Så roligt och intressant att du också kan känna igen det här! Och precis som du skriver, så är det ofta så att språket och stavningen i
      budskapen liksom legitimerar sig självt genom att vara lite särpräglat eller med ny stavning.Ja, visst känner man sig omfamnad och trygg…! Kram till dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *