Bakom en ibland permanent negativ och kritisk inställning till andra gömmer sig väldigt ofta ett stort missnöje med sig själv och sitt eget liv…

Oräkneligt många, är alla de munnar ur vilka genom nog alla tider den verbala förståelsen ”ingen är ofelbar och vi har alla våra fel och brister” kommit, förståtts men också tyvärr gått vidare och glömts bort…

Och vad beror det på att vi människor trots att vi, de allra flesta av oss, har fått den medfödda gåvan att tänka och faktiskt förstå, och till det också kunna koppla inkännande och tolerans. Men ändå upprepat låter en sån utomordentligt viktig sak som allmänmänsklig förståelse, stanna vid bara ett ”munnens bekännelse”, ett eko av vad många andra säger, men ändå inte gör praktik av det…? Och vad är det som egentligen ligger bakom att vår vilja att löpa linan ut och vara konsekventa ganska ofta i det offentliga rummet inte räcker till, att den motivationen sackar efter, och att vi då gör ett dåligt val när vi väljer att ta den enkla vägen styrda av ganska otämjda, genomtänkta, och som jag tror primitiva känslor.

Många har till exempel synpunkter på nån annans klädval och uttrycker det inte alltid så snällt, en del anser sig ha rätten att kritisera nån för hur ofta, eller sällan den tar plats och uttrycker sig, kritiserar språk och ordval, men gör det med markeringar och tystnad och använder då mer sofistikerade, men för den skull inte mindre skadliga”gnällspiksmetoder. Men allra värst är förstås när man går på någons utseende och personliga uttryck och ibland krossar en människa med sin totala brist på medkänsla och respekt. De mobbarna är så svårt skadade att de förvandlats till känslomässiga invalider, och kan man bota dom på något sätt så är det värt alla försök, för dom skapar oavbrutet tragedi och smärtsamhet för sina medmänniskor och fortsätter också att odla sin egen olycka i livet.

Men varför kan vi då inte bättre förstå och leva efter det uppenbara att om vi bjuder på lite mänsklig förståelse och en positiv nyfikenhet på andras liv och det bakomliggande, så kan vi skapa samma förutsättningar från andra hållet och kan då sannolikt mer få åtnjuta samma förståelse och tolerans för våra egna tillkortakommanden, fel och brister. Vi kan helt enkelt faktiskt hela tiden med vår  sinnrika medfödda mänskliga kapacitet, vår intakta kompletta verktygslåda, göra under genom att välja FÖRSTÅELSE, DEN GODA VILJAN, TOLERANS och ACCEPTANS…!ill

För det det vi vill se hos andra om vi vill vara snälla och jobba från hjärtat( vad vill vi förresten egentligen se, det undrar jag ibland..?) det måste vi då också plocka fram, visa och använda i oss själva!

Och det uråldriga, oslagbara konceptet stavas: ATT VARA KONSEKVENT och utan den, verkligt röda tråden faller allt och då fortsätter vi att skada, såra och förminska varandra.

Och kanske borde vi alla varje dag när vi vaknar, och hur det än ser ut i våra liv alltid fråga oss : Godmorgon världen och alla ni där ute som jag kommer att möta i dag! Vad kan jag göra för er och för mig själv, för att göra den här jorden och det här samhället till en bättre plats att leva på , vad kan jag stå till tjänst med i det jobbet i dag …?

Och kan vi då i någon mån lyckas med att förstå och byta ut lite av det missnöje och skingra den meningslöshet som många kritiska, negativa inte sällan avundsjuka människor konstant lever i, mot lite tolerans och glädje och lite ”nyfiken” medmänsklighet då kan vi mer än klappa oss på axeln…!

För DÅ har vi gjort en verkligt kvalitativ god och osjälvisk jobbinsats för världsförbättringen och för freden på jorden. Och kanske till och med påbörjat räddningsarbetet för den som fastnat i sitt eget missnöje och inte kan komma upp… då har vi gjort ett verkligt bra jobb och dagens goda gärning! Och genom  det själva få möta samma sak de dagar vi är gnälliga och missnöjda mot varandra…!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *