Sorg och sorgereaktioner är, har jag lärt mig, en individuell process och lika unik som vars och ens fingeravtryck och DNA.
Och för min yngste son som är en stor djurvän har sorgen efter sin hund, hans absolut bästa och närmaste vän i livet under 12 år, blivit så smärtsamt svår och till synes bottenlös.
Det här är svårt för en mamma att se, fast det handlar om en 32 – åring …… Det gör så ont att se hur han liksom tappat livsglädjen och lider av att, på ett blockerat känslomässigt plan och helt irrationellt lät avliva sin älskade hund som ju var så sjuk och inte orkade längre.
Han känner skuld över att inte längre kunde skydda henne och upplever att han svek henne. Som sagt, var och en jobbar med sina verktyg i sorgearbetet, och olika fort tar olika personer sig igenom de olika kris -och sorgefaserna.
Man kan tyvärr inte göra så mycket för att hjälpa, för hjälpen måste komma inifrån den som sörjer.
Men att be en bön och att skicka av personen själv godkänd healing är aldrig fel och det kan göra skillnad ….
Här om natten bad jag intensivt direkt ut till universums stora förenande fält och till Petters och vår älskade hund om att hon om det var möjligt, skulle ta kontakt med Petter och ge honom ett tecken, ett budskap, som kunde trösta honom i sorgen. Och jag tackade henne igen för att vi fått ha henne omkring oss så länge och för all den kärlek och glädje hon gav oss.
Jag bad också om mina guiders och vägledares hjälp och kraft för att mitt budskapet skulle nå fram.
Och bönen skulle visa sig få ett snabbsvar för redan nästa dag ringde min son, som inte hade nån vetskap om min bön, och var upprymd av en fantastiskt drömmöte som han under natten haft med sin älskade hund… och det här kunde han berätta för mig:
“Drömmen började med att jag upplevde avlivningsögonblicket igen, men utan att Fenja dog, för hon fortsatte att andas och leva, som om inget alls hänt, och jag blev så lättad! I nästa scen står hon framför mig vid kylskåpet och är så pigg och glad som hon brukade vara när hon var ung och frisk. Det var så roligt och underbart att se”.
Det här var inget annat än ett snabbsvar och en välsignad insats från universums akutvårdsteam som vet när de ska ingripa ….. och man böjer sig i djup tacksamhet för den lyhördheten som är mirakulös…!
Jag tolkar drömmens budskap som att andevärlden ville genom Fenja själv, säga att hon inte dog den där sorgliga eftermiddagen i mörka november utan att hennes ljusa själ lever vidare och att hon har det bra. Och att Petter inte genom att han lät henne få sluta sina dagar, svek henne eller gjorde henne illa.
Tack älskade Fenja -gumman för du hörde mina böner och tog dig fram till din husse som var ditt allt i livet, och för du gav honom den här nödvändiga klarsynen och hjälpen i sorgearbetet!
Och tack till andevärldens kärleksfulla akutteam som hörde och gjorde den fantastiska kontakten och hjälpen möjlig!
Och jag tänker igen, att det är så uppenbart att mellan de levande varelser som det en gång funnits kärlek mellan där är kontakten obrytbar och evig…!
Förstår sonens sorg och glädjen över det nattliga mötet med sin älskade hund.
Mina tårar är nära; av glädje för sonens lycka och av sorg efter min egen Blackis trots att 2 år och 3 månader har förflutit sen jag tvingades till samma beslut pga hans obotliga sjukdomar. Inte jag heller kunde skydda eller bota min älskade vän.
Sorg och saknad vill inte lämna mig.
Vilken vacker berättelse! Visst är det så; Själar säger aldrig farväl!