Ibland jobbar andevärlden med akutvård via drömmar och nyligen fick min son i sin sorg ett efterlängtat tecken från sin älskade hund…

Sorg och sorgereaktioner är, har jag lärt mig, en individuell process och lika unik som vars och ens fingeravtryck och DNA.

Och för min yngste son som är en stor djurvän har sorgen efter sin hund, hans absolut bästa och närmaste vän i livet under 12 år, blivit så smärtsamt svår och till synes bottenlös.

Det här är svårt för en mamma att se, fast det handlar om en 32 – åring …… Det gör så ont att se hur han liksom tappat livsglädjen och lider av att, på ett blockerat känslomässigt plan och helt irrationellt lät avliva sin älskade hund som ju var så sjuk och inte orkade längre.

Han känner skuld över att inte längre kunde skydda henne och upplever att han svek henne. Som sagt, var och en jobbar med sina verktyg i sorgearbetet, och olika fort tar olika personer sig igenom de olika kris -och sorgefaserna.

Man kan tyvärr inte göra så mycket för att hjälpa, för hjälpen måste komma inifrån den som sörjer.

Men att be en bön och  att skicka av personen själv godkänd healing är aldrig fel och det kan göra skillnad ….

 

Här om natten bad jag intensivt direkt ut till universums stora förenande fält och till Petters och vår älskade hund om att hon om det var möjligt, skulle ta kontakt med Petter och ge honom ett tecken, ett budskap,  som kunde trösta honom i sorgen. Och jag tackade henne igen för att vi fått ha henne omkring oss så länge och för all den kärlek och glädje hon gav oss.

Jag bad också om mina guiders och vägledares hjälp och kraft för att mitt budskapet skulle nå fram.

Och bönen skulle visa sig få ett snabbsvar för redan nästa dag ringde min son, som inte hade nån vetskap om min bön, och var upprymd av en fantastiskt drömmöte som han under natten haft med sin älskade hund… och det här kunde han berätta för mig:

“Drömmen började med att  jag upplevde avlivningsögonblicket igen, men utan att Fenja dog, för hon fortsatte att andas och leva, som om inget alls hänt, och jag blev så lättad! I nästa scen står hon framför mig vid kylskåpet och är så pigg och glad som hon brukade vara när hon var ung och frisk. Det var så roligt och underbart att se”.

Det här var inget annat än ett snabbsvar och en välsignad insats från universums akutvårdsteam som vet när de ska ingripa ….. och man böjer sig i djup tacksamhet för den lyhördheten som är mirakulös…!

Jag tolkar drömmens budskap som att andevärlden ville genom Fenja själv, säga att hon inte dog den där sorgliga eftermiddagen i mörka november utan att hennes ljusa själ lever vidare och att hon har det bra. Och att Petter inte genom att han lät henne få sluta sina dagar, svek henne eller gjorde henne illa.

Tack älskade Fenja -gumman för du hörde mina böner och tog dig fram till din husse som var ditt allt i livet, och för du gav honom den här nödvändiga klarsynen och hjälpen i sorgearbetet!

Och tack till andevärldens kärleksfulla akutteam som hörde och gjorde den fantastiska kontakten och hjälpen möjlig!

Och jag tänker igen, att det är så uppenbart att mellan de levande varelser som det en gång funnits kärlek mellan där är kontakten obrytbar och evig…!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

8 Comments

  1. Hej! Jag känner mig rätt ledsen och tror inte på universum och andevärlden just nu, vilket jag gjort tidigare. Mina barns far dog i december och vi har varit separerade i 4 år och han har svikit sina barn under den tiden så fruktansvärt och dog bara hux flux och nu fortsätter han att svika efter döden då det kommer fram massa saker om honom, som vi inte visste om. så det blir en till tuff separation för barnen och mig, som får ta rätt på allt skit och hans nya sambo har sett till att tömma allt efter honom så barnen knappt får nån minnessak från honom. Hur kan universum utsätta mina barn för detta
    om det nu ska finnas ett universum???

    • Vet du Annika det är helt naturligt och okej att man ibland tvivlar och inte tror på någon andevärld, det har jag själv gjort när det varit mycket motigheter. Gick själv igenom en smärtsam skilsmässa där otrohet och svek gjorde mig ledsen, sårad och bitter. Förstår din ilska och förtvivlan över att dina barn inte får någon minnessak och att dina barns pappa svikit. I en sån här överväldigande tung och smärtsam situation blir vi alla så sårbara och förtvivlade och arga, alla inblandade konfronteras i så starka känslor och sorg. Och var och en agerar efter sin kompass, och mycket kan bli väldigt fel. Men vreden måste också ha sin tid och den har en viss kraft i sig som kan få en att hålla näsan över vattenytan den värsta första tiden. Men jag vill i all vänlighet ge dig ett gott råd: Försök allt du kan, fast det är svårt, att vara en hjälte i sammanhanget och svälj din sårade stolthet och ge allt ihop lite tid så tror jag att du kan få ett annat, mer klarare perspektiv och lite komma förbi dina starkaste, lite blockerande känslor för det kan stärka dig. Och försök, även om det nu kan kännas omöjligt, att själv ge dina barn så många bra minnen av deras pappa som du kan. Det kan kanske tyckas nära nog omöjligt nu det förstår jag, men försök lyfta fram det för barn har ofta lätt att hamna i lojalitetskonflikt och älskar. ju i grunden sina båda föräldrar. Men klarar du den hjälteinsatsen så har du givit dina barn och dig själv mycket gott och av bestående, mer långsiktigt värde för framtiden även om du inte kan se det nu…! Andevärlden och universum, ja, den kan vänta Annika… Jag tänker på dig och håller tummarna för att du och dina barn ska få en fin framtid, och du får gärna höra av dig igen om du vill prata av dig med nån utomstående. Jag vet vilken kokande gryta av känslor som en separation med flera inblandade kan vara… Stor varm medkännande kram till dig! Om du vill kan du skriva på min meddelandesida på facebook.

  2. Förstår sonens sorg och glädjen över det nattliga mötet med sin älskade hund.
    Mina tårar är nära; av glädje för sonens lycka och av sorg efter min egen Blackis trots att 2 år och 3 månader har förflutit sen jag tvingades till samma beslut pga hans obotliga sjukdomar. Inte jag heller kunde skydda eller bota min älskade vän.

    Sorg och saknad vill inte lämna mig.

    • Hej Kristina ljus över din Blackis minne från mig… här möts vi i samförstånd och förståelse över den svåra sorgen. och jag är säker på att det finns något helande och läkande i det för oss båda. Tack för din fina medkänsla!

    • Tack för du läst Eva- Britt! Visst är det en tröst i tron att själar aldrig säger farväl, och särskilt när det funnits mycket kärlek! Kram till dig!

  3. Tack för ditt omtänksamma och stöttande svar. Det känns bra.
    Det varven fin berättelse du berättade ich det satte igång min fundering om det finns nåt universum och andevärld samtidigt känner jag av så tydligt mina barns far att han är hos oss, vilket jag slår bort för varför skulle han vara hos oss, det var ju oss han svek, och då är detbättre han är hos henne. Är det vanligt att de visar sig så snabbt? eller är det bara inbillning? Tack och ursäkta att låter lite bitter. Kram

    • Hej igen Annika!
      Svaret på din fråga om det finns nåt universum och nån andevärld kan du bara själv hitta tror jag, för det ska ju kännas sant för dig i dig själv.Att du känner att dina barns pappa är hos er tycker jag är både spännande och fint. Vet du, jag tror att där på andra sidan och när man lagt av sin jordiska kostym, så är perspektiven annorlunda och vi är nog inte längre alltid att bundna till de formella relationsbildningar som vi hade på jorden, eller dem som vi levde med senast. Därför tror jag att man mycket väl på olika sätt kan ta kontakt med flera av dem man stått nära i livet, och särskilt dem som man har något ouppklarat med eller outsagt till. Ibland kan det ju handla om ett “förlåt” som inte blev sagt, eller att bara ge tröst när någon sörjer. Det verkar som om det i de flesta fall måste gå en tid innan energierna kan ta sig igenom efter att någon gått bort, men det kan nog vara olika det också. Frågan om det man känner är “inbillning”… där kan nog den upplevda känslan bli ett hjälp till ett svar, tror jag för man ska lita på sin känsla. Många upplever en mycket stark och koncentrerad känsla av närhet som är speciell och bland kan man ju få ett litet igenkänningstecken. Jag tycker att du ska tro på det du upplever och om det känns bra, bara ta in känslan och tacka. Och varför skull dina barns pappa inte ta kontakt med dig, ni har ju barn ihop och som jag förstår varit ett par och har en historia ihop, han kanske bara vill tacka dig och “mäkla fred”…?
      Tro på det du känner, och som sagt tacka och ta det till det hjärta! Du behöver verkligen inte be om ursäkt och du låter inte bitter! Så glad att om jag kan ge dig lite stöd. Stor kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *