Allt har sin plats och sin mening i det större övergripande perspektivet. Och i sällskap med hederskodex som TOLERANS, ACCEPTANS och RESPEKT funkar det mesta och får då i frihet växa ut i sin fulla funktion, avsikt och blomning.
Men människors tolkningar av saker och ting har alltid under hela vår historias gång ställt till konflikter, och den frågan som då har satts på sin spets har alltid varit: ” “Vem har egentligen tolkningsföreträde och vem äger sanningen…?”
Här har förstås vetenskapen och naturvetenskapsmännen nästan alltid tagit hem segern och det är självklart och riktigt. För en “sanning” är så ofta möjlig att hitta med hjälp av väl beprövade vetenskapliga metoder och det som kan ses med våra ögon. Och det som anses fattbart och för människan verkligt kan ju också mätas och vägas, och i slutprocessen uteslutas och avfärdas eller bekräftas och bevisas.
Det är det som all forskning går ut på, och jag har mycket stor respekt för vetenskaplig forskning och vad den gör för världen och människor inom olika områden.
Men, när det kommer till alla de så kallade “övernaturliga” upplevelser som så många människor jorden över har haft och hela tiden fortsätter att få, så kan inte vetenskapen, i den mån den överhuvudtaget ägnar intresse åt andligt liv efter döden, förklara det med traditionella empiriska metoder. Och vem som har lite insyn i andliga mediala kunskaper och begrepp är egentligen förvånad över det ….? Själv tycker jag det är helt förståeligt att det faktiskt är så.
Andevärldens tecken och tilltal till oss är ju nämligen vare sig möjliga att mäta eller väga, av naturliga själ… Och andevärldens aktörer spelar inte sällan, som så många erfarit, sina roller omslutna av ett visst dunkel och mera sällan i klarhet inför oss här på jorden. Och att det finns en mening med det, det kan vi var alldeles klara över tror jag.
Den omtvistade sanningen blir för var och en som haft andliga mediala kontakter nästan alltid uppenbar då det ofta handlar om mycket starka och omskakande känsloupplevelser som inte kan liknas vid någon tidigare upplevelse i livet. Det här stärks också av att det inte sällan handlar om högst personliga andliga tilltal utifrån en häpnadsväckande och oförklarlig kännedom om en människas liv och förhållanden.
Filosofin och naturvetenskapen har i vår historia i enstaka fall kunnat enas om en viss samsyn inför mysterietraditionen – det oförklarade i vår historia. Men då har den företrädesvis placerats inom religionens ramar, och till det för människan omöjliga och ogudaktiga och man har fortsatt att motsäga varandras världsbilder och tolkningen av det mänskliga medvetandets omfattning och livet efter döden.
Men allt kan inte och ska sannolikt heller inte kunna förklaras, och kanske ska vi faktiskt inte förstå allt… Och jag tror att det kan vara en kunskap i sig att fatta och förstå att man ibland inte behöver förstå allting.
Jag tror att det att det är när vi ställer oss nära de stora mysterierna och okejar alla frågetecken och inte alltid väntar oss svaren här och nu, som våra liv får sina rätta, avsiktliga proportioner och då får vi nog också tilliten liksom på köpet som en bra bonus.
Och kanske måste nu Tro och Vetande äntligen ta varandra i hand och tillsammans gå vägen fram mot en mer färggrann flerdimensionell och vidsynt mänsklig utveckling, vilket superkändisen, författaren och filosofen Goethe talade för redan på 1700 -talet…? Och säkert kommer frågorna kring den andliga verkligen och ett liv efter att vår jordiska kropp slutat fungera och när vår mätbara hjärnaktivitet upphör, att mer respekteras och fokuseras på i framtiden.
