Roliga funderingar hos frissan

 

 

Frekventerade min gulliga, vänligt pratsamma hårfrisörska i dag. Besöket var mer än väl motiverat… kunde nästan göra typ flätor, när jag äntligen beställde tid… det finns ju så mycket annat roligt att göra ju…. och så länge sikten framåt är något så när klar, är det ju okej hahah…

Men så kommer alltid den där dagen när den absoluta gränsen är nådd, då ”frisyren” nått sitt maximum av växande och frihet och då när det inte finns någon annan räddning än ett rejält hantverk av en bra frissa.
Jag gillar verkligen atmosfären på de flesta friseringar, det doftar gott, ofta lite bra musik och trevliga okomplicerade frisörskor. Och så känner man med en gång när man sätter foten innanför dörren att här är platsen där alla kan ”räddas” och åtgärdas, här finns inga hopplösa fall vad gäller hår och frisyrer.

Det är jädrans bra tycker jag,  för jag gillar alla sådana inrättningar som har en tydlig air av hopp över sig och där ingen är, så att säga, ”utom räddning”. Och än så länge har vår kommun här i landsbygden sluppit fisförnäma trendinrättningar där man kan känna av en underliggande elitism och där  man nästan känner att kundkretsen helst bör vara både ung och snygg, köpstark, och förstås helst smal.

Kände av det där när vi en tid bodde i Stockholm, och även om det var en engångsföreteelse så störde det mina känsliga sinnen ordentligt. Vid sådana tillfällen kan jag förvandlas till en riktig rebell och bli grundligt förbannad och då har jag några tillfällen haft god nytta av min verbala förmåga och sagt mitt hjärtas mening för att de berörda ska fatta att det inte är något bra koncept att göra skillnad på folk och folk.

Men hur som helst, så är hårfriseringar ett utmärkt ställe att för en människointresserad som jag bedriva smygstudier av beteenden, samtal, hår och olika skratt på. För man sitter oftast en bit ifrån varandra och ser nästan aldrig nån annan kund i ansiktet. Så man kan oftast agera tämligen osedd. Det blir därför så att säga, socialrealism på avstånd, och en del att iaktta och fundera över och ibland att skriva om.

Damfriseringar är demokratiska inrättningar där alla, oavsett vem de är, snällt får underkasta sig nån fånig plasthätta när det ska göras slingor, eller sitta med stripigt blött hår i olika huvudställningar och ibland ofrivilligt stirra sig själv i ansiktet, medan själva saxen gör jobbet. Jag gillar det med.

Och tänk att jag fick huvudmassage också, men den hade säkert känts mer behaglig, om jag som de flesta andra mer normala hade kunnat slappna av, och inte som nån fakir envisats med att hjälpa till och hålla upp huvudet så frissan kunde komma åt… fick nästan nackspärr som jag spände mig, lite typiskt mig faktiskt och synd på frisörskan som nog gjorde ett bra masagejobb.

Hur som helst, jag blev väl tillklippt och fin och nu kan jag banne mig inte göra några flätor, och tur är det…!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Med egna koncept har jag också föreläst inom ämnet. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *