Valet eller bortvalet av religion är vars och ens rättighet men fredsarbetet är oavsett viktigast, tycker jag!

För mig hör alla religioner samman genom den gemensamma kärna, som ju måste vara kärleken och motsatsen till all djävulskap och det onda i den här världen. Och jag tycker att många religioner och dess utövare, tyvärr, alldeles för mycket, trots, en välvillig medmänsklig religiös grundinställning, ägnar sig för lite åt att närma sig andra som tror på nåt annat eller de som tvivlar, söker eller inte har nån religiös eller andlig tro alls. Det tycker jag är uppenbart motsägande och bildar ibland ganska isolerade grupper och församlingar som inte alltid till fullo,urskiljningslöst jobbar för gemenskap, tolerans eller vidsynthet mellan människor. Och där det trots mycket gott arbete i mänsklighetens tjänst kan tendera att bli ”gruppen för inbördes beundran,” med allt för snäva synsätt och rädslor för att beblanda sig med icke rättroende. Och det här tror jag inte att alla kristna församlingar är förskonade ifrån.

Och min inledande mening är för mig en tolkning på alla religioners absoluta mening och i någon mening också svaret på det mesta av våra existentiella frågetecken.

All världens religioner, Gudar och trosföreställningar är ju tolkningar av människor, och Bibeln och andra heliga böcker har ju genom hela historiens gång silats genom miljoner och åter miljoner av människors subjektiva medvetande. Och givetvis har varje kultur, och varje tidsanda, politiska och sociala samhällsstatus också påverkat de här tolkningarna. Det har förstås fått konsekvenser för mänskligheten på många sätt, och då främst för människosyn, moralsystem och det normativa i samhällen. Och de religiösa synsätten har alltför ofta genom tidens gång och fortfarande, startat krig och stridigheter mellan människor och så mycket lidande och hemskheter har blivit en följd av det. Jag blir både så arg och ledsen när jag tänker på det och på hur många människor och djur som helt oskyldigt blivit offer för dessa vidrigheter!

En annan följd av det här är att så många människor och deras personliga tro så onyanserat och orätt blivit smutskastade och hårt kritiserade. Och mången skugga har fallit över alla de goda osjälviska gärningar som genom historien faktiskt gjorts och fortfarande görs, varje dag världen över, i religioners namn. Det är också så fel och upprörande.

Att otvivelaktigt tro på en välvillig och god högre kraft, vem den än är eller hur den ser ut, borde vara nog för att en människa ska kunna ta avstånd från alla maktanspråk och all ondska, all despotism. Men det har med all önskvärd tydlighet visat sig att så enkelt är det tyvärr inte… För där emellan ställer sig inte sällan egot, som förstås är olika stort och gör sig gällande på skilda sätt hos oss alla. Och så tror jag att graden av mänsklig mognad har en avgörande betydelse för hur vi använder våra religiösa och andliga värderingar och övertygelser, och för den delen också vår etik och moral.

Men varför dessa motsättningar mellan religioner, och mellan troende och icke -troende? Det kan inte finnas en enda Gudomlig kraft i hela universum som på allvar och med högburet huvud kan försvara intolerans, diskriminering, våld, förföljelse och krig…!! Men ändå sker detta hela tiden, i vårt eget land och överallt i hela världen. Och varje gång, och i varje ögonblick som vi själva utnämner oss till tolkningsföreträdare, utser oss till den som har rätt och förstår bäst, vad det än må gälla, så bidrar vi ju förstås också till detta hav av motsättningar.

Valet eller bortvalet av religion är, och måste vara vars och ens rättighet och absoluta ensak! Och tolerans mellan människor gör stor skillnad i världen! Kan små barn från olika kulturer och med skilda religioner t.ex leka och spela fotboll tillsammans, vilket lyckligtvis förekommer, så borde vuxenvärlden också kunna samsas och respektera varandras religiösa och kulturella uppfattningar.
För fredsarbetet ska vara det viktigaste och måste få komma först.
Och vad borde förresten egentligen alla religioner vara annat än just – fredsrörelser…?

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Med egna koncept har jag också föreläst inom ämnet. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *