Vad innebär det egentligen att vara andlig…?

Ord och uttryck används, sprids  och förändras för så fungerar språket, det är själva meningen med vårt språk för det är, och ska vara föränderligt. Ibland händer det också att betydelser och innebörder i själva språkbruket ändras, eller att själva grunddefinitionen av ett ord, när det används frekvent och blir ett populäruttryck, särskilt när det hör ihop med känslor kan förflackas  lite eller till och med glömmas bort.

 

Och eftersom jag själv är intresserad av andliga frågor och gärna vill leva mer andligt så känns det bra att ställa sig frågan: Vad är egentligen andlighet, hur lever man ett andligt liv och vem är en andlig människa!

Det där är frågor som inte helt lätt låter sig besvaras och det tycker jag är okej, för det finns vissa frågetecken som rätteligen bör vara inbäddade i lite motstånd och kräva ett visst mått av eftertanke. Och definitionen av hur man är en andlig person, om man nu överhuvudtaget kan nå ett samförstånd kring den, är för mig just en sån fråga.

Inte så sällan läser man och hör om dem som, kanske ibland lite väl lättvindigt, benämner andra för att vara mycket andliga människor. Med all respekt för det som säkert är sprunget ur goda hjärtan, men det blir lite som en applikation som ganska onyanserat och inte så genomtänkt ibland sätts på människor som man egentligen inte alls känner på riktigt.

Därför tycker jag att vi som intresserar oss för andlighet på olika plan kanske oftare skulle stanna upp i diskussioner i medier och när tillfälle ges i real life och tänka till kring vad man, för det första själv menar och avser med att någon är andlig, och gärna har ett utbyte med andra om den frågan.

För mig är andlighet att utifrån min egen förmåga, bit för bit och så konsekvent som möjligt, leva och verka så nära den källa där allt annat som lever och andas är förenat med mig och förstå att vi behöver varandra. För mig är den källan Gud och den Gudomliga kraften, samtidigt som den är det som är gott och välvilligt i mina medvarelser. Och att se helheten och utgå ifrån att meningen med livet/liven är kärlek mellan människor, djur och natur.

Andlighet kan för nån annan vara nåt helt annat och så måste det få vara. Men andligheten förtjänar att vi pratar om den, gärna lite djupare och genomlyser den och ser att den antagligen är precis så komplex och mångbottnad som jag tror att det är tänkt att den ska vara.

Och det är så vist inrättat, tror jag, att andligt mogna människor kan man självklart hitta precis överallt, de finns där bland uteliggare och tiggare, bland missbrukare på plattan och bland alla andra alldeles oavsett utbildning och social rang. Och inte alla som går i kyrkan har uppnått full andlighet för vi befinner oss nog alla på olika hållplatser under vår andliga resa. Och det är nog livets skola som är det största andliga lärotemplet för oss alla.

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *